Valpbloggen

Här kommer en liten film på valparnas utelekar. Dock är kvalitén inte så värst bra men man kan nog ändå få en uppfattning hur skojigt det är att vara ute.

Vad fort det går . Det är bara 6 veckor sen jag såg att Fenja skulle valpa inom det närmaste dygnet och nu är valparna så livfulla och fulla av bus! Världen utanför är underbar ur valparnas synvinkel, finns hur mycket som helst att upptäcka. T ex krypa under lillstugan och gegga ner sig. Toppenkul tycker de små, bara matte som mumlar något om små "skitgrisar..."

Ta fatt-leken under huset är SÅÅÅ rolig!

"Jag ska va´överst!"

"Haha, jag är vann!"

"Står jag bra så här?"

Hemlig agent på spaning?

"Jädrans, avslöjad!"

"Kolla, vilka är det som kommer?"

Mamma Fenja, halvbrorsan Jagger och morbror Gaston.

Dags för lite innelek också innan powernapen.

Lite småbråk syskon emellan.

"Jag har världens största hundben!"

"Finns det nåt kul här i?"

"Metallapportering är inget svårt ju...!"

"Men jag ÄLSKAR att bita på strumpor."

"Den SKA igenom...jag ger mig inte!"

Nu börjar det bli  fart i valplådan. I lördags morse när jag kom ner var den bruna/red merle tiken utanför valphagen, så det var bara att bygga på  ingången. Men i morse var hon utanför igen tillsammans med  Blue merletiken! Fattar inte hur de lyckats? Så nu blir det en skiva till att sätta dit.

De utforskar världen nu, både ute och inne. Mer kavata för varje dag. Fast ibland är det mysigt att bara få gosa i mattes knä också.

Gott med kyckling!

Man blir törstig efter sån god mat.

"Heter du verkligen Jessie?"

Allt ska bitas i.

Vad är detta?

Lego är jättekul!

"Det är MIN sko!"

Hemligt uppdrag i rabatten.

"Jag vill också upp!"

Liten i en stor värld...

"Måste du alltid fota när jag ska...?"

Här kommer en liten film när de var ute för första gången. Fick "muta" med mamma Fenja först men sen var det helt okej.

Mat är gott! VÄLDIGT gott! Fast ännu är de inte så glupska men aptiten ökar för varje dag.

Leken börjar komma mer och mer. De har upptäckt varandra och gillar att bitas och göra små "attacker". De har också börjat utforska sin egen kropp...en svans, vad kan man göra med den?

Strumpor är kul.

Allt går att bita på eller,,,?

Du kan inte ta mig!

Kan jag visst...akta dig du!

Ta mig i stället.

Vem tar vem?

Och vem är vem?

Kolla in mig!

Men jag tränar på föremål i stället.

Jag tar andra skon.

Man blir nödig av att leka...

Nu börjar det hända saker! Valparna tultar omkring mer och mer och de börjar också gå bort från bädden för att kissa. Vilka begåvningar...hihi. Fortfarande är det mjölk som gäller, som tur är har Fenja mer än nog. Och hon har inga problem med att nyfikne Jagger kommer och hälsar på sin halvsyskon...han är helt fascinerad! Gaston håller koll på avstånd.

Här kommer några fler bilder och i slutet två korta filmer.

Skönt med kudde...

Julgrisen...?

Var det du som var kudden...?

Ska vi leka?

Halvbrorsan  Jagger hälsar på.

Ska vi brottas?

Jag ger mig!

 Nu har ögonen öppnats och direkt blir valparna mer egna individer. Fast fortfarande är det mat och sova som gäller. Några stapplande steg blir det dock emellanåt, men det är svårt att ha kameran i beredskap just i det ögonblicket. Har filmat lite men måste ta reda på hur jag får ut filmen på bloggen.

Red merle tik

Svart tik

Blue merle tik

Svart hane

Bleu merle hane

Brun hane

Vad valparna börjar bli runda o goa! De kravlar fram mer och mer för varje dag nu. Ännu har inte ögonen öppnats men det dröjer inte länge förrän man kan skönja en liten springa. Vilken färg de får ser man inte direkt, man får vänta några veckor till. Pappa Lobo har ju blått i sina ögon så några valpar får säkert det också.

"Från det här hållet slipper jag trängas...perfekt!"

"Sov lilla Totte..."

"Jag måste bara vila en stund, magen är proppad."

"Perfekt huvudkudde...ligg bara still!"

"Men du måste tvättas innan läggdags."

"Jag vill inte!!"

"Tur att jag redan är klar med tvagningen...är så trött."

"Jag ska nog spela med i filmen Fyra nyanser av brunt del 2!"

"Så här liten har jag ALDRIG varit...vad är ni för konstiga typer?"

Gaston undersöker valplådan.

Tänk vad snabbt valparna utvecklas! Från att bara varit som små, hjälplösa "råttor" till goa, varma, pigga och ursöta valpar. Mamma Fenja sköter om sina små exemplarisk men utan att överdriva. Hon är gärna med oss i köket mellan varven och går med på kortare promenader. Dock har hon bråttom hem igen.

Här är Mr Brown, bruna hanen, modell. Man kan tydligt se hur nospigmentet har börjat komma. Det tunga huvudet orkar han (och de andra) lyfta upp stundvis. Han har väldig fina och klara färger och det bruna runt högra ögat ser man mer och mer av.

Lilla Blacky, svarta hanen, har redan visat på lite envishet. Är inte nöjd med att posera framför kameran när mjölkbaren inte finns inom räckhåll. Gör allt för att rymma. Hans nos har svartnat ordentligt och han är duktig på att ta sig fram.

Så har vi Fläckis, merlehanen. Han påminner mycket om Stjernborgens Elvis när han var i den här åldern. Inte speciellt grå utan mer ljus i färgen. Men som sen fick så fin grå merlefärg. Man kan redan skönja att det kommer mörkt under det ljusa på Fläckis och runt ögonen har det gråa ökat. Ska bli spännande att se hur det utvecklas.

Lilla pigga Busan, svarta tiken, har redan ett humör. Blir så otålig om hon inte först hittar fram till spenen. Och när hon väl fått tag i den släpper hon den inte i första taget, hon nästan biter sig fast. Hon har en svart fläck mitt på huvudet, troligtvis växer den ihop med det andra svarta när hon blir äldre.

Här har vi Pärlan, merletiken. Härliga, fina färgen har hon och en jämn teckning. Hon kryper/ålar sig fram med bra fart allaredan, speciellt när hon känner lukten av mamma.Ska bli spännande att se om hon får tan-tecken på kinderna, är svårt att se något ännu.

Till sist har vi mammas lilla "ljushuvud", Vitnos. Är fortfarande fundersam vilken färg hon har, Ser helt klart brun ut vid första anblicken men...hon har fläckar på öronen, på ena frambenet och på ett bakben. Är hon ändå Red Merle? Det är bara att avvakta nån månad till och se om något förändras i färgerna. Hursom helst är hon kullen matvrak, hittar alltid till någon av de spenar som ännu inte sugits ur. En försigkommen dam allaredan. Härligt!

Oj, vad de växer! Snart har de fördubblat sin vikt. Äta och sova är livet. Det är så mysigt att se hur magarna blir uttänjda och att de nästan storknar av all mat. Svårt att slita sig från valplådan.

Idag känns allt bättre igen. Alla sex valpar mår bara bra, äter och sover precis som det ska vara. Men det var med darrig känsla jag tittade in till dem i morse… skulle alla leva?

Men det gjorde de! Äter så det knakar och börjar bli så runda och fina.

Ska ta lite nya foton i helgen.

I dag fyller Gaston 7 år. GRATTIS till dig och alla dina fina syskon!

30/1  Nu är K-kullen äntligen född. 4 hanar och 3 tikar blev det.

31/1   Ett dygn gamla och allt såg så bra ut, alla valpar åt bra. Men på eftermiddagen när jag tittade till dem såg jag att lilla merlehanen hade någon gul gegga runt nosen, på huvudet och på frambenen. Vad var det? Hade Fenja kräkts upp något och valpen råkat ligga precis där?. Jag torkade av honom men efter en stund kom det ut mer ur hans näsa! Han var också lite slöare så jag fick lägga honom vid tutten och då sög han en liten stund.

Så här fortsatte det hela eftermiddagen/kvällen och han blev tröttare och tröttare. Jag försökte ge honom vätska men det funkade dåligt. Ringde några uppfödarkollegor om råd men tyvärr hade de inget positivt att ge. ”Det är inte alls ovanligt att en eller fler valpar stryker med de första dygnen” Jag insåg att jag varit mycket förskonad från sådant förut, har aldrig mist någon valp, har heller aldrig haft någon döfödd heller.

Han hade troligtvis fått lunginflammation av att fått i sig av fostervattnet (som var missfärgat, han var lite grön i pälsen också)

1 /2   Gick och la mig sent, ställde klockan på 02.00, gick upp och kontrollerade. Jodå han levde och kravlade runt lite. Men han orkade inte tutta. Jag fixade välling, druvsockerlösning och förbannade mig själv att jag inte hade någon sond hemma.

Svårt att få i han något, han rosslade hela tiden. På morgonen ringde jag veterinären om råd men han tyckte nog jag var en hysterisk toka… det fanns inget att göra, bara invänta döden!

Kl. 10.15 orkade jag inte se på längre utan åkte till jobbet. Jag visste att han skulle vara död när jag kom hem och mycket riktigt… han låg där i en hörna av valplådan. Fenja måste ha puttat dit honom.

Jag är en realist och tycker att naturen ska ha sin gång men usch så hemskt det känns! Att inte kunna hjälpa, bara invänta döden.

Lilla bubben, du finns ändå kvar i mitt hjärta!